Ny kniv till svärfar!

Ville ge min norska svärfar en kniv som han kan ha nytta av på fjället eller ligga i bilen. Eftersom de har en levande knivtradition så är man såklart lite nervös hur det ska tas emot men det får jag vänta med till julafton! :)

Kniven har ett mycket skarpt bruksblad med hög slipning. Skaft i svartek och älghorn med mellanlägg i läder och bolster och dragring i mässing. Skidan är våtformad i 2,5 mm nötläder med enkel linjeplastik och högglanspolerade beslag. Jag färgade den oxblodsröd för att kontrastera mot de blanka beslagen. Trappstegsurtag och lödd kopparplåt på undersidan.

Kniven är inte baserad på en enda kniv utan jag har plockat lite formelement från det gotländska materialet. Ett förhållandevis stort urval har inga refflade beslag mellan "munblecket" (det översta beslaget) och doppskon utan ligger dikt an. Jag tänkte att det skulle vara en intressant form att arbeta med och det var mycket riktigt väldigt trevligt.

Nu är det dags för ett litet uppehåll i verkstaden för att få klart alla projekt på skolan (Ikea) men i Januari så har jag förhoppningsvis en liten överraskning om allt går vägen (jag kan berätta så mycket att det handlar om en serie med bluntade vapenknivar).

Anglosaxisk vapenkniv färdig

Dags för en liten uppdatering igen. Jag fick ett beställningsjobb i September från en kille som ville ha en beslagen skida till sin Paul Binns sax av anglosaxisk modell. Nu efter ett par månader så är den klar och på väg till kunden.

När man jobbar med vapenknivar av anglosaxisk typ finns det en del skillnader från de östliga knivarna. Den största utmaningen är att få till våtformningen av lädret och doppskon eftersom kniven inte har en normal spets utan bruten rygg. I just det här fallet var dessutom Paul Binns-kniven betydligt bredare över bladets bredaste ställe än handtaget ilket innebär att man får göra vissa kompromisser för att kniven ska sitta bra i skidan och gå att dra utan att den fastnar.

Jag börjar alltid med att göra en grov skiss av hur kniven och skidan kommer att se ut tillsammans. Det är alltid bra att kunna skissa upp några olika alternativ och få en uppfattning hur de olika formelementen förhåller sig till varandra. Sedan skickar jag skisserna som jag tycker blir intressantast till kunden som får komma med kommentarer och synpunkter.

 Först av allt tar jag alla mått jag behöver från kniven. Det finns lite olika sätt att sy och våtforma knivskidor men jag brukar sy lädret efter kniven mått och sedan blötlägga över natten. Dagen därpå slår jag in kniven i plast och pressar in knivlästen den i den ny genomblöta skidan.

Fördelen med detta tillvägagångssätt är att passformen blir mycket god. Det kräver dock lite extra bearbetning med falsben av lädret när det torkar för att man inte ska få en grov yta (tänk apelsinskal). Just den här gången blev skidan lite väl tajt och istället för att riskera att kniven skulle bli svår att dra när beslagen var monterade så var jag tvungen att börja om och sy en ny. Det är självklart lite trist men det brukar alltid vara bättre att börja om än att fortsätta jobba med en skida som man inte är helt nöjd med.

Så, efter läderarbetet är klart så fortsätter jag med metallbeslagen. På just den här kniven ville jag gärna ha trappstegsuttag med kopparplåt som ligger under den övre plåten. Det finns ett par olika sätt att få till det men jag brukar lägga en hel plåt bakom beslaget som jag sedan löder fast.

De räfflade kantbeslagen slår jag för hand med en puns och den triangelformade ornamentiken slås in i plåten innan monteringen. Ringarna till gehänget dras för hand och löds ihop och sedan nitas allt på lädret med kopparnit.

Här kommer några bilder på slutresultatet!'